För sjutton gummor

Jag vet, jag vet, jag vet, jag vet, jag vet.
Det gör ont, rent kroppsligt. Jag vet inte om det är för att jag är sjuk eller sjuk, eller bara dum i huvudet.
Men det här går ju inte så bra.

Jag tror jag behöver en kram, kanske två.
Även om jag vet att det är kramarna som liksom tog mig hit. Fan. Hatar kramar.
De låtsas rädda mig. De jävlarna. Bussigt att låtsas vara till hjälp liksom. Hur som helst hatatar jag min säng ännu mer. Den är så stor, och kall. Där vill jag inte vara.

Jag vet inte vart jag vill vara alls, bara inte där. Kanske spelar det ingen roll egentligen, bara jag visste vad som hände skulle det vara lite mer okej.

Kanske.

Men fan. Fan verkligen.

Harry Potter får rädda mig från verkligheten en stund, för verkligheten suger när den inte känns verklig.
Suger är vad den gör.
Verkligen.