För sjutton gummor

I natt sov jag hos Amelie. Det var coolt. Jag vaknade klockan tio imorse och så såg jag solen utanför fönstret. Jag väckte Amelie och sa: Fyfan Amelie, det är sol ute! Kolla, kolla! Då sa Amelie: vaa. Då sa jag: KOLLA! och så drog jag bort gardinen lite. Amelie skrek när solen sken på henne: AAJ! ÄÄÄHÅÅHPÄÖRÄÅÖDAKÖDLFS! DISA KLOCKAN E FAN TIO, VI KAN SOVA MYCKET LÄNGRE! Då sa jag ingenting. Sen somnade vi om.

Sen vaknade jag en gång till och kollade några sekunder på filmen som hade stått på hela natten. The holiday. Typ. Sen somnade jag igen. Sen vaknade jag igen. Sen somnade jag igen. Sen vaknade jag typ halv tolv. Amelie sov som ba faan. Jag såg filmen igen i typ en kvart. Kanske tio minuter. Sen väckte jag Amelie. Eller jag försökte. Kittlade henne under fötterna och då skrek hon på mig: FYFAN DISA, RÖR INTE MINA FÖTTER JAG SPARKAR DIG I ANSIKTET JAG LOVAR. Då slutade jag kittla henne. Sen vaknade hon. På riktigt alltså. Tror jag. Sen minns jag inte riktigt vad som hände.

Sen åt vi varsin macka och drack cola medan vi kollade på Emil i Lönneberga. Det var sol ute då. Asmycket. Vi var tvungna att gå ut och sola. Fan, tänkte vi då, varför ska dom bästa programmen visas när man måste gå ut. Sen tog det aslångt tid i alla fall innan vi gick ut för Kajsa ringde och ville att vi skulle komma till stan. Vi gick ut och solade. I en park. I Klinte. Det var jobbigt för vi hade ingen filt med oss. Så vi la oss på borden i parken. Sen ringde Kajsa igen. Sen kom det en gubbe på cykel som pratade med oss. Amelie pratade med Kajsa i telefon. Gubben sa: Åh, det där såg skönt ut. Jag svarade inte för jag ville inte prata med gubben. Vafan, det är en gubbe som ropar på oss, sa Amelie till Kajsa. Sen sa gubben: Vad bra att någon använder den här parken på riktigt för en gångs skull! Sen cyklade gubben iväg.

Efter ett tag kom det en familj som skulle ha picknick vid bordet bredvid oss. Typ tre meters mellanrum. Det var en mamma en pappa och ett barn med glasögon och fotbollströja på sig. Pappan pratade något konstigt språk. Barnet pratade svenska (nästan), jag tror att det var en tjej. Mamman sa ingenting. Barnet grävde i gruset med fötterna. Sen ville jag och Amelie gå därifrån så jag började ta på mig skorna. Barnet tittade på när jag tog på mig skorna. Så jäla mycket. Sen gick vi.

Sen hände en massa saker. Sen gick vi till Donnergymnasiets feta gräsmatta och la oss där och solade. Då hade vi en filt med oss. Det kändes bra tyckte vi. Jag dödade två getingar med min träsko. Jag var lite rädd. Fast inte lika rädd som Amelie. Sen kom molnen. Dom tyckte inte att vi skulle sola mer.

Sen kom Kajsa. Hon ville äta glass. Det ville inte Amelie. Amelie var trött. JÄTTEtrött. Sen gick vi till parken och gungade och red på sälar. Det var fint och jag ska lägga upp bilder det någon gång i livet. Inte just nu för nu ska jag krypa ner i sängen bredvid Rasmus som är trött, trött, trött. Måste krama på honom så att han kan somna.



Den som läste all den här texten ska få hundra spänn.


och INGET fusk.


Hejdå!