För sjutton gummor

Har en fruktansvärt svåranalyserad känsla i kroppen. I huvudet.
Hela min planering gick åt helvete, men det skiter jag fullständigt i. Jag kan ändå inte koncentrera mig.

I eftermiddag/kväll ska min lillebror få reda på att hans morfar är död. Tror att jag kommer få reda på det då med. Pappa kommer att berätta det för mig samtidigt. Inte över telefonen, utan vid köksbordet eller i vardagsrummet i den blå soffan.
Vi kommer bli ledsna, för det blir man. Man blir ledsen när någon inte längre finns.
Och hur lång tid tar det innan man automatiskt säger "Han var" istället för "Han är"? Eller "Han hade" istället för "Han har"?
Får man säga fel, gör man ens det?
Och vad händer om man inte gråter? Vad händer om man skrattar ibland, eller om man skriver på sin blogg, eller facebook, eller om man äter en massa mat i alla fall? Eller om man inte orkar tänka på det?

Eller om man tänker att "Mina cigg kommer ta slut och jag har inga pengar förrän på fredag"?
Röker man ens efter cancer?
Kan man ha abstinens ändå?
Kan man tampas med småproblem ändå?

Små obetydliga problem som bara påverkar en själv och ingen annan?

Jag skriver ett helt obetydligt inlägg, men jag postar det ändå. Skitsamma. Lalala, jag mår bra. Så.
Men jag ville bara skriva lite. Prettotjafs liksom. Jag är nog bra på det.
Nu ska jag röka, för jag har ju faktiskt några ciggaretter.

Ser inte fram emot ikväll.