Min manlighet är skadad.

I förrgår fick jag höra sanningen om mig själv. Jag är en femenin, kvinnlig, såndär gullig brud.
Det gör lite ont i magen.
Fast jag vet ju.
Egentligen.

Nu ska jag bara komma över mitt "kan inte gråta inför andra människor"-problem. DÅ är jag äntligen en riktig kvinna.
Hah.. 






Kärleksbrev

Skriv något finfint här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0